I söndags åkte emma till sthlm för att jobba där i sommar och hon funderar även på att bo där längre. Jag har nog inte fattat det förrän nu, det har varit så mycket med jobb och sånt. Men nu när jag pratade med henne bröt jag ut i tårar:'( nu fattar jag verkligen att vi inte kommer träffas på ett tag, även om jag ska försöka komma ocy hälsa på. Men de känns ändå sjukt att inte kunna träffas bara så. Nä usch de känns bara ännu hemskare när jag tänker på de:( visst det är bara över sommaren, men tanken på att hon kanske inte kommer hem efter de är hemsk, för vad kommer hända sen isf?:(
Nu får jag en lite känsla av hur det var när jag flyttade hit, själv var jag glad och uppspelt över något nytt. Men för den som blir kvar är det inte lika kul:(

Nu ska jag väl försöka sova eller nått, god natt! Och ha en bra midsommar:)