De är inte lätt när man vill höra av sig till någon och säga att man saknar den och bara vill att personen ska vara här och hålla om en. När man egentligen inte borde, eller borde och borde. Jag fattar inte ens varför man saknar någon när den inte hör av sig så mycket och inte verka sakna en lika mycket.

Även fast du sa att du saknar mig mycket och att det var mig du tänkte på innan du somnar. Så jag inte sluta tänka på att du sa så för att du är själv där borta. Då känner man nog sig ensam..

Du borde iallafall veta att du verkligen skulle behövas här, de är inte bra med mig kan jag säga. När de är som värst vet jag inte vad jag ska ta mig till! De är då jag vill ha dig här och höra dig säga som du sa när jag va ledsen och du va här. Att du kunde komma och hålla om mig.

Förhoppningsvis kommer de bli bättre nu, det skulle ta ca 3-4 veckor innan man skulle märka någon skillnad.
Och det kunde bli sämre de två första veckorna..det blev de! Riktigt dåligt i helgen, de kändes inte som att det skulle sluta. Hade jag stått på en perrong då hade jag inte tvekat..

Tack mamma för att du finns.